Eftersom jag jobbar som taxichaufför blir många, minst sagt, väldigt paffa när de hoppar in i bilen. En del blir helt till sig. Sjukt egentligen hur människor reagerar. Det var ju kul typ första veckorna, nu är det slentrian och nästan lite jobbigt. På ett sätt drar jag ju fördel av det genom mycket dricks, å andra sidan så är jag i en extremt utsatt och farlig situation. Efter en händelse igår har jag börjat ifrågasätta om jag gjort ett bra val och om det är värt alla risker. Man väntar ju nästan bara på att nmågon jävla apidiot utan psykologiska spärrar ska åka med.
Igår jobbade jag iaf från 19.00 till ca 04, ganska tungt pass, för det var körningar konstant hela kvällen. Och igår råkade jag ut för min första riktigt påträngande kund. Visst att man får kunder som stöter mycket osv, men jag har aldrig varit med om maken till äckel jag körde igår.
Släppte av en tjej i Tillberga, sen skulle han tillbaka till norra Västerås. HELA vägen tillbaka till stan (ca 10 min) satt han och berättade en VÄLDIGT detaljerad historia om hur han hade haft analsex med en tjej tidigare. Som en tjej i 58-kilosklassen och inte direkt i längsta laget så undrar man ju hur man ska reagera och bete sig.
Man har ju lust att ta strypgrepp, titta honom djupt i ögonen och säga typ håll käften ditt jävla äckelvider, du går resten! Sen typ SLÅ ut honom ur bilen. Men tyvärr så funkar det ju inte så. :(
Jag gjorde istället allt för att hålla mig lugn och sansad, och behålla en distans till situationen och säga åt honom på ett snyggt sätt att "det är inte min business" och när han frågar mig intima frågor säga "det har inte du med att göra".
Sen är frågan - hur ska man reglera hastigheten när det sitter en sån person bredvid en? Två alternativ - köra sakta och vara beredd på att hoppa ut genom dörren i farten. Med risk för att han på något vis ser en chans att ta över bilen eller ge sig på mig eller tvinga mig att köra på ett visst sätt. Eller så ser jag till att köra snabbt, komma tillbaka till ljuset och civilisationen snabbare, kanske förhoppningsvis också avskräcka honom pga av skaderisken om han skulle försöka någonting fysiskt. Jag valde iaf det sistnämnda, körde som en jävla biltjuv in till stan medans han satt och snackade om oljor och sin jättestora kuk.
Fick mer och mer ont i magen ju längre tiden gick, och blev nästan illamående och lite svag i knäna. Jag försökte slå bort tankarna på vad som skulle kunna hända i värsta fall. (Våldtagen och mördad i en skogsdunge?) Koncentrerade blicken framåt. Behåll koncentrationen. Lyssna inte, men lyssna ändå. Var uppmärksam. Var beredd.
Det allra värsta med en sådan här upplevelse är ändå förnedringen och respektlösheten han visar mot mig. Vad tror han om mig egentligen? Å ena sidan kände jag ilska och förakt, han är ju trots allt ändå inte en människa i mina ögon utan en lägre stående primat, som jag inte ska lyssna på. Men å andra sidan får man ju som sagt känslan av förnedring och underlägsenhet. Han ser mig "bara" som kvinna. Han vet om att jag är mindre och svagare, och han utnyttjar det genom att ta sig friheten att behandla mig dåligt. Och jag sitter där och kan inte göra ett skit åt det. Att någon i vårat moderna samhälle har den människosynen är katastrofalt. Det är likom järnålder. Grottmännisko-nivå. Djuriskt. Jag vet att det är honom det är fel på, men den obehagliga känslan står ändå kvar.
Jaja, jag klarade mig utan skråmor men med en dålig upplevelse rikare. Jag lärde mig att jag ALLTID SKA HA PEPPARSPRAYEN PÅ EXTREMT LÄTTILLGÄNGLIGT AVSTÅND!
Nu fick jag samtal från en havande väninna som varit inne på BB och vänt, och hon hade inte öppnat sig tillräckligt för att få komma in så då kommer hon och killen förbi här och käkar..... Så: klart slut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar