när man kysser diktaturens fötter med glädje....
det verkar vara svårt att enas om vilken roll carl bildt haft i hela den här processen. på aftonbladet talar man om hur han "gick från skurk till hyllad hjälte". många ifrågasätter vad han egentligen gjort för att hjälpa de fängslade svenskarna. visst, de var vänsterjournalister, och visst, de var ute efter att granska lundin oil.
men kan man verkligen tro att dessa faktorer skulle gå ut över hur carl bildt sköter sitt jobb som utrikesminister, och att det skulle ha negativt inflytande över hans ansträngningar?
det vill man ju inte iaf. jag vill verkligen inte tro det, och tänker inte tro det heller. jag vill liksom tro att ambassadfolk, UD, carl bildt och alla andra inblandade gjort allt de kan, enligt sin ideologiska övertygelse.
ganska intressant ändå. här verkar det ju som att man gjort allt man kan för att vara etiopiens maktherrar till lags. vi har liksom förflyttat oss några hundra år bakåt i tiden, till ett rättssystem uppbyggt på de mäktigas känslor och korruption. och visst, man säljer sig själv. man ställer sig i ledet. men om det nu ger en större chans till frigivning, så varför inte?
såg första intervjun med johan och martin i etiopisk TV, och jag tycker de spelade ett väldigt elegant spel. de visste precis vad som krävdes av dem. de visste att de behövde lägga sig ned på marken och sprattla med benen rakt uppåt. verkligen inse sitt misstag, be om ursäkt, och ja, kyssa deras smutsiga, äckliga, blodiga fötter. det är ju rent och skärt vidrigt egentligen. när man tvingas säga emot allt man någonsin tror på. på något sätt så är det ju som att man tvingas ta död på sig själv, eftersom jag ser det som att en människas åsikter och värderingar gör en till vem man är, och utan dem vore man emotionellt och psykologiskt död.
MEN - huvudsaken är att maktens herrar känner sig nöjda och får det de vill ha.
det känns ändå som att hela den demokratiska västvärlden fått bekräftat vilka clowner som sitter och bestämmer därnere, och hur långt efter våran utveckling de ligger. tyvärr har de inte vett nog att skämmas.
yttrandefrihet, religionsfrihet, demokrati, tolerans, respekt för mänskliga rättigheter, vanligt jävla bondförnuft och ett uns empati i kroppen.
usch, ju mer jag skriver desto mer fylld av hat, förakt och förtvivlan blir jag. människor dör och torteras varje dag. kvinnor våldtas, barn blir lemlästade. nya massgravar grävs. himlen färgas röd. det finns inte ord för alla hemskheter som pågår i världen. johan och martin var precis i drakens klor - men halade sig ur med nöd och näppe. jag är så glad för deras och deras familjers skull.
Välkomna ut i solsken och frihet!
nu ska jag ta en promenad med hanna till affären. idag blir det köttfärs i panna, kokt potatis och sallad. fiiint.....
