En vissen ros.
För min farmor är död.
Min älskade lilla farmor.
Alltid så glad, pigg, charmig och skämtsam.
Du var världens mest förstående människa.
Och världens mest omtänksamma.
Du tog hand om och försörjde 4 barn helt själv.
Helt utan förutsättningar, uppfostrade du 4 barn helt själv.
Det beundrar jag!
Allt vi är, kommer utav dig.
Vi hade inte funnits här om inte du fanns.
Det är du som är grundstenen i våran släkt.
En sten man aldrig kunnat rubba på.
För dina åsikter och värderingar satt som berget.
Jag älskar dig farmor!
Vi ses igen, det är bara det att det kommer dröja ett litet tag <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar