kommuisthat

nu är jag sur.

jäääävligt sur!

nog för att jag vet att sverige fortfarande lider utav sviterna efter åratal av socialistiskt styre. men när man själv drabbas blir det ju så himla uppenbart.

man lever i vardagen och förstår inte hur alla orkar klaga och bry sig om allt som är fel i samhället.

men sen drabbas man själv, och man blir tyvärr upplyst om hur socialismen ständigt hämmar enkelhet, smidighet, tydlig information, och praktiskt görande.

denna byråkrati, som ibland benämns som det välmående välfärdssverige, låter männisor svälta, låter människor bli berövade sin självrespekt och tro på sig själv, och berövar faktiskt människor livet.

att det socialistiska systemet (närmare bestämt socialdemokraterna) faktiskt står som skuld till att vissa människor inte längre finns med oss är faktiskt ganska otroligt. vi som skulle ha det så fint tillsammans i detta solidariska sverige!

ÅRUNDRADETS JÄVA SKITSNACK! JAG BLIR SÅ IN I HELVETES JÄVLA ARG!

förra fredagen, den 16 januari, hade vi gravsättning för farmor. vi säkte henne i jorden och sa att vi älskade henne. fattar ni hur det känns att få smeka en kylig urna istället för en varm, rosig kind?!

när man utav myndigheterna ständigt blir behandlad som en svart text på ett vitt papper, istället för en mänsklig varelse av kött och blod, då betyder resten inte någonting heller. det blir precis lika mycket värt som ett stänk av kattpiss i skogen.

jag skulle kunna skriva en bok om hur mycket jag hatar socialdemokrater; kommunister, och deras röda tänk. jag skulle kunna skriva en bok om detta, endast som terapi för mig själv. jag mår psykiskt dåligt av att veta att människor faktiskt röstar rött. riktigt jävla dåligt. jag ser det som att man lider av en skev verklighetsuppfattning och att det är höjden av landsförräderi.

jag har inte ens ord alltså.... maktlös het är det värsta som finns